Om Landsort
Allra längst ut i den södra skärgården hittar du Öja, eller Landsort som ön heter i folkmun. Landsort markerar sydspetsen på Stockholms skärgård och bjuder på en spektakulär ytterskärgård med storslagna naturupplevelser. Landsort är med sitt läge mitt i havet en av ostkustens få platser där du kan du också se solen både gå upp och ner i havshorisonten.
På och kring Landsort hittar du ett rikt naturliv. Havsörn ses dagligen och i vattnen utanför ön finns några av Östersjöns största sälkolonier. Landsort är en av Sveriges ledande platser för fågelskådning då öns nord-sydliga läge gör den intressant som flyttfågellokal. Över 200 arter skådas årligen!
I farvattnen kring Öja har sjöfarten angjort kusten sedan urminnes tider. Ön har också Sveriges äldsta fyr, Landsort. Den byggdes 1678 av gråsten och fick metertjocka väggar. Det var en öppen stenkolsfyr ända in på 1800-talet då rovoljelampor med speglar infördes. 1938 blev fyren elektrifierad och är sedan 1963 automatiserad.
Fyrens tillkomst blev en av anledningarna till att Öjas befolkning med tiden spred sig ned över ön från den äldsta boplatsen vid Norrudden. Odlingsbar jord saknades, men fisket gav utkomst och kreatur kunde hållas på magra beten i skrevorna.
1719 brände ryssarna öns alla hus. Någon omfattande ny bebyggelse blev det sedan inte på Öja under hela 1700-talet. Den nutida, täta bebyggelsen i byn Landsort, eller Storhamn som den egentligen heter, tillkom först under andra hälften av 1800-talet i samband med sjöfartens ökade betydelse.
På Landsort idag möter du genuin lotsbebyggelse med anor från 1500-talet. Här finns närheten till havet, härliga badklippor och en tre kilometer lång promenad- och cykelväg. Trots allt är nog ändå ön mest känd för sin fyr, Sveriges äldsta fyr. Fyren som mäter 44,5 m över havet uppfördes av den holländske köpmannen Johan van der Hagen 1658. Redan i Nordens första segelbeskrivning från 1200-talet finns platsen omnämnd som Landsort och Båken.
Andra sevärdheter är det lilla vackra kapellet där vigslar ofta hålls, en jättegryta på öns norra del, den 3000-åriga labyrinten anlagd i magiskt syfte för fruktbarhet, fiskelycka och skydd mot havets faror samt en gammal pestkyrkogård. Sällsynta växter som orkidéer, vitoxel, åkerbär och idegran växer här ute.
Byn, som egentligen heter Storhamn, tillkom under senare hälften av 1800-talet då sjöfartens betydelse blev stor. Idag är byn ett levande skärgårdssamhälle med bofast befolkning. Härliga badklippor finns vid Bredmaren mitt på den östra sidan av ön.